Ett tomrum
Hatar att sova ensam, man känner sig så liten och otrygg. Ikväll har jag ingen arm om mig. Ingen som somnar in samtidigt som mig. Min säng blir plötsligt så stor nu, och när man är två ligger någon på kanten av den i hopp om att inte ramla ner. Men hellre det än att känna en tom plats bredvid sig. Min sötnos har sovit med mig i fyra dagar i rad nu, så det borde väl räcka? Onej. Man vill bara ha han här så fort han är borta. Min plutt gör mig trygg. Min älskling får mig att somna dirket. Och jag älskar honom - mer än ord han förklara och känslor kan visa.
Kommentarer
Trackback
